
Tofsvipa vid Degernäs, Umeå. Foto: Ritu Andersson
Tofsvipa – ett av våra tidiga vårtecken.
Degernässlätten i Umeå vimlar av nyanlända vårfåglar! Tofsvipan är en av dem som nyligen anlänt. Det är en vadare som hör till dem som flyttar dagtid och en av de allra första vadarfåglarna som kommer till Västerbotten om våren. Oftast kommer den lite för tidigt och råkar nästan alltid ut för ett bistert väderomslag med kraftig snö/hagel eller storm. Något som för mig alltid pressar mitt ömmande fågelhjärta. Stackars de där smala benen, hoppas fötterna klarar att inte fryser fast, brukar jag tänka.
En tydligt spretande nacktofs
Tofsvipan är en av Sveriges vanligare fåglar och den har verkligen ett karaktäristiskt utseende, med sin kontrastrika teckning i blå/svart och vitt och en tydligt spretande tofs i nacken. I flykten syns dess breda, trubbiga vingar väl. Könen är lika och även ungfåglar har en liknande fjäderdräkt. Benen upplevs ganska långa och smala. I storlek kan tofsvipan jämföras med en kaja fast med längre ben.
Tofsvipan är helt enkelt en fågel som de flesta lägger märke till där ute på åkern, antingen på grund av dess läte, utseende eller häftiga flygförmåga, både från bilen eller när man passerar till fots/cykel.
Vårfåglarna är äntligen här, för mer inspiration besök Västerbottens ornitologiska förenings hemsida eller kontakta några av dem.
Kärt barn har många namn
Tofsvipan har ett flertal svenska dialektala namn. På olika håll i Sverige kallas tofsvipan ibland för tivitta. I Västergötland har den kallats bälghandske och på Gotland förekommer bläcka, vilket kan härledas från det fornnordiska blakkr med betydelsen svartaktig.
Kuriosa
I Västergötland säger man att lägger vipan sina ägg högt, får man en våt vår och sommar. Enligt svensk folktro, påstås det att om man förvarar ett viphjärta i vänstra skon när man spelar om pengar, vinner man alltid (i Sörmland). En annan uppfattning var att om man i ett vipbo hittar en sten med många färger, blir man osynlig när man bär den stenen på sig.
Fakta: Tofsvipa (Vanellus vanellus)
- Förekomst: På åkrar, sankmarker, betesmarker och myrar över hela landet. över hela landet, även om fågeln är ovanligare i Norrlands inland. Globalt sträcker sig den över hela norden österut mot Rysslands , samt de nordliga delar av Europa. Övervintrar gör den dels i västra och södra Europa.
- Häckar: I stort sett i hela landet.
- Boet: Består av en grop eller en bale i en tuva.
- Läte: Väldigt karaktäristiskt – nasalt och flöjtlikt – diuvitt-vit-vitt-diuuvitt.
- Föda: Tofsvipan lever av ryggradslösa djur (Insekter, vegetabilier, sniglar och maskar) och tack vare dess goda hörsel och mörkerseende kan den vara aktiv också på natten.
- Äggläggning: Lägger sina ägg i april.
- Äggen: Oftast fyra ägg, päronformade och svartfläckiga mot en
- Ruvningen Honan står till största delen för ruvningen, men båda könen ruvar och den varar i cirka 29 dygn.
- Flygfärdiga ungar: Ungarna är så kallade borymmare, det vill säga att de själva söker sin föda redan som mycket små. Först efter 33-35 dygn anses de vara flygfärdiga.Varför skynda långsamt, tycks vara artens paroll?
Källa: fågel.se
Dela gärna våra inlägg här: